Direktlänk till inlägg 29 juni 2012
------------------
Tårar vill vandra längs kinderna.
Håller så mycket inom, ingen kan komma nära.
Vågar inte släppa taget om mig själv , fast att det skadar mig.
Mår så dåligt över att inte våga.
Känns som om att man är ensam hela tiden.
Vad ska man göra för att komma undan det mörker man seglar runt i.
¨När ska livet lysas upp så man kan se vart man seglar.
Hur ska man våga ta rodret och styra ut från stormen.
Mörkret drar kylan närmre.
Allt känns så fruset, värmen försvinner.
@font-face { font-family: "Cambria"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; } Trodde alltid att jag viste vilka vägar jag ville gå, men ...
Hur ska man våga testa vilka vägar att vandra. Vilka ska bära vägen fram. Med den tunga ryggsäcken man bära. Allt som man gått genom tynger, allt går i huvudet om och om igen. Varför skall det bli så. Hur ska jag kunna ändra på mitt sätt at...
Vilka stigar ska man behöva korsa för att komma fram, vilka hinder kommer längs stigar . Ensam vandrar på stigar med hinder som man klarat. Fortsätter ensam sökande på stigar i mörkret. Så länge man vandrar sökande finns ett litet ljus som b...